Kajor som bygger bo i skorstenar är inga roliga vänner. De far med all säkerhet illa. Och när boet inte håller vad det lovar blir det kris. Men sotarna får jobb och i dessa tider är det inte att förakta. Retsamt utmanar de sin omgivning, orädda och folkvana. Dessutom gillar de varandra och håller koll. De uppträder till och med i stora sällskap! Egendomligt nog skyr de koloniträdgårdarna. Förmodligen är det för många som ständigt håller koll på sina täppor, beredda att jaga bort djur som ställer till det.
Ornitologerna menar att kajorna främst häckar: I holkar eller ihåliga träd, men även i håligheter den kan finna i byggnader eller i skorstenar. Finns det möjligheter så häckar kajor gärna tillsammans i stora kolonier!
Inte
på vår koloni i alla fall. Fiskmåsarna häckar långt från vatten och sjö. De föredrar
stadens bebyggelse framför våra små lådor till hus. Fåglarna kan också hitta en
lockande skorsten. Ibland på taket strax ovan en kollega vars nattsömn blir
störd. Inget kan mäta sig med fågelskrin långt innan uppstigning är påbjuden.
Som ornitologerna skriver: Vanligaste lätet ett gällt ”ki-ia”. Har
även ett skrockande ”kak-kak-kak”. Det ger ringar under ögonen. Och ihållande
brus i öronsnäckan.
Natur och stad lever överlappande sina liv. Men man kan undra om det bara är
staden som flyttar sina gränser? Det händer att jag blir övertygad om att en
naturens rörelse åt andra hållet förebådas av dessa djärva och sturigt envisa
fåglar. De är ett slags förtrupp som sonderar terrängen inför nästa manöver. Då kommer älgar och bävrar och allehanda djur att börja dyka upp gatorna. Kampen fortgår som tur är inte främst på vårt område. Där härskar skator, duvor
och småfåglar som flugsnappare, talgoxar och pilfinkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar