Stad och natur i kamp

Kajor som bygger bo i skorstenar är inga roliga vänner. De far med all säkerhet illa. Och när boet inte håller vad det lovar blir det kris. Men sotarna får jobb och i dessa tider är det inte att förakta. Retsamt utmanar de sin omgivning, orädda och folkvana. Dessutom gillar de varandra och håller koll. De uppträder till och med i stora sällskap! Egendomligt nog skyr de koloniträdgårdarna. Förmodligen är det för många som ständigt håller koll på sina täppor, beredda att jaga bort djur som ställer till det.

Ornitologerna menar att kajorna främst häckar: I holkar eller ihåliga träd, men även i håligheter den kan finna i byggnader eller i skorstenar. Finns det möjligheter så häckar kajor gärna tillsammans i stora kolonier!

Inte på vår koloni i alla fall. Fiskmåsarna häckar långt från vatten och sjö. De föredrar stadens bebyggelse framför våra små lådor till hus. Fåglarna kan också hitta en lockande skorsten. Ibland på taket strax ovan en kollega vars nattsömn blir störd. Inget kan mäta sig med fågelskrin långt innan uppstigning är påbjuden. Som ornitologerna skriver: Vanligaste lätet ett gällt ”ki-ia”. Har även ett skrockande ”kak-kak-kak”. Det ger ringar under ögonen. Och ihållande brus i öronsnäckan.

Natur och stad lever överlappande sina liv. Men man kan undra om det bara är staden som flyttar sina gränser? Det händer att jag blir övertygad om att en naturens rörelse åt andra hållet förebådas av dessa djärva och sturigt envisa fåglar. De är ett slags förtrupp som sonderar terrängen inför nästa manöver. Då kommer älgar och bävrar och allehanda djur att börja dyka upp gatorna. Kampen fortgår som tur är inte främst på vårt område. Där härskar skator, duvor och småfåglar som flugsnappare, talgoxar och pilfinkar.