Från augusti 2020:
Få platser är så blöta som kolonilotten när det regnar. Det är ruggigt ute
och än värre är det inne i det lekstugeliknande, 9 kvadratmeter stora, huset.
Inne finns ingen värme så den kyla man ådrar sig utomhus följer med in som ett
tillgivet husdjur.
Väl medveten om att det fungerar så blir lockelsen att bege sig till
kolonin en regnig dag vänd till sin motsats. Dit åker vi inte! Trots att gräset
behöver klippas. Nytt regn gör det bara ännu längre. Grannarna tror vid det här laget nog att vi
anlagt en vildvuxen ängsmark för att rädda alla små vänner - insekterna. De
som behövs för att trädgården ska leva. Men sanningen är mindre storslagen. Vår
eldrivna gräsklippare orkar liksom vi inte heller med regnväder och rotblötor. Då slukar
den batterikraften lika girigt som en ökenvandrare dricker efter långvarig
törst. Vem vill klippa en fjärdedels gräsmatta i hällregn?
Den utvunna tiden som inte läggs på plats på kolonin blir till planering av
nästa besök. Då ska det bäras in ett bord. Det är fyndat på loppis för en
femtiolapp. På etiketten stod det ek, kunde man tro. Men det stod EFK vilket
inte är ett träslag utan ett samfund. Hur det kan bli så galet för en van läsare
är svårt att inse.
Soffbordet var illa medfaret och behövde smörjas med möbelpolish. Fungerar
inte det får det nog bli en ansiktslyftning med hjälp av målarfärg. Ett väggfast
utfällbart bord ska demonteras. För att klara projektet (!), så heter numera varje liten uppgift man tänker utföra, har det investerats i en eldriven
borr- och skruvmaskin. Den ligger nu och väntar på att få göra sin insats. Den
är fasligt tung så det blir ett träningspass bara att lyfta det skruvande
vidundret. Märkligt nog hoppas vi på att det äntligen bleve fint väder! Så vi
kunde vara inne i stugan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar