På somliga lotter finns det fram- och baksidor. Illa tycker någon som tydligen kikar in på vår lott. Det vållar dem ett sådant obehag och upptar deras sinnen så att de tvingas påpeka bristerna. Vi får "råd" om att göra än det ena än det andra för att snygga till.
Tiden har hunnit ikapp oss. Grannsämjan gäller inte riktigt alla och överallt. Att det förhåller sig så kan man ogilla men knappast förändra. Att våra maskrosor visar sig vara de mest irriterande på hela området är bara att beklaga. Att någon granne några meter längre bort också tvingats inhysa rejäla maskrosor gör märkligt nog ingenting.
Vad gör man när det inte hjälper att vara trevlig i mötet? Mejar ner några maskrosor till med hjälp av klipparen! Ty i detta läge finns inte tid att dra upp dem med rötterna, ett projekt som vi ägnat oss åt två somrar. Men vi har ingen chans. Det flyger maskrosfrön över hela nejden, de flesta från områden runt kolonierna. Utrota dem kan vi inte. Men möjligen hålla dem stången. Till och med 300 kvadratmeter kan ligga i överkant när bara varannan dag är en bra kolonidag. Hälsan klarar inte mer. Men något mer än kamp med solrosor hör förstås kolonilivet till.
Tills vidare försöker vi vara goda kamrater och bekanta med dem som ser snett på hur vår lott sköts. I längden ger det bättre resultat än fejder och bråk. Människor i gemen vill inte att konflikter och sammanstötningar ska uppta alltför stort mentalt utrymme så att det påverka lusten och viljan att t ex vara en så god kolonist som möjligt. Fram för fredlig samexistens utan alltför många diplomatiska fnurror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar