Det myckna regnandet blåste liv i myggen. När det blev soligt och varmt svärmade de överallt för att hitta någon att sticka. Myggmedlet gick åt i en rasande fart. Dessvärre rann en del bort med all svett vi producerade och tvingades därför fortsätta bemåla oss med det avskräckande medlet. Något hjälpte det. Men ju längre dan gick desto färre mygg stod ut. Vart de tog vägen vet inte jag. Kanske gömde de sig för att hämta ny kraft och senare återkomma...?
Vi fortsatte att rensa och snygga till runt våra pallkragar så att inga maskrosor kunde ta skydd där bakom. Nu får vi tid att ge oss på kirskålen igen. Alla barkmull och ren bark som vi öst över dessa bladmattor har än så länge inte haft någon som helst effekt. Istället tycks det ha stimulerat till ökad bladproduktion. Det spirar överallt.
Vi berättar om kirskålens kraft, ibland kallar vi den för kriskål, och dess livslust för andra växter i trädgården som har en del att lära. Tänk om tomaterna kunde bete sig likadant. Eller om luktärtorna fattade att det är möjligt att bara spruta upp ur marken. Våra blåbärsbuskar har inte heller förstått. De klagar på att det finns kalk i marken, trots att det är ganska kalkbefriat på denna lermark. En dag kanske kirskålens förmåga att växa sprider sig till alla våra övriga plantor? Hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar