Förr eller senare blir kolonister plattläggare! Ett litet hörn eller en gång ska få plattor som underlättar att ta sig fram eller bli sittande. I mitt fall var det en kortsida på förrådet som erbjuder ett soligt och skyddat läge. Där passade det att lägga plattor på backen så att underlaget för en stol och ett bord skulle bli någorlunda jämt.
Eftersom vår koloni historiskt var kopplad till SJ och Centralverkstäderna i Örebro så finns det artefakter, grejer alltså, från den tiden. En granne erbjöd gamla CV-plattor som nog användes till golv och annat i verkstäderna. Nu dyker de upp överallt. Som en liten altan bakom förrådet.
Jag har sett andra lägga plattor och inser att de har en handbok som erbjuder vetenskaplig planläggning och utförande. Det sätts upp spända snören. Underlaget testas med vattenpass för att inga plattor ska slutta åt olika håll. Själv är jag en gör det själv-gubbe som arbetar på frihand. Resultatet blir mer konstnärligt levande på det sättet. Plattorna passar inte alltid att lägga i snörräta rader, ty de är olika stora. En dålig ursäkt, kommenterade någon.
Men! Förmodligen hade de olika tillverkningsformar för plattorna som verkar vara stengods av något slag. DE skiljer sig åt med en halv centimeter ibland, tillräckligt för att förstöra fina rader. Men vad som saknas i räta vinklar ersätts av kreativa lösningar. Så varje platta lutar åt sitt eget håll och ingen ligger lik någon annan. Originellt så det förslår. Men det blir utmärkt som underlag för enklare kaffekalas.
Några år får jag på mig. Sedan visar det sig om växtkraften i backen är större än tyngden av grusunderlag och plattor. Spännande. Vinner växterna får jag leta reda på någon gammal burk med hormoslyr, förslog en hjälpsam granne. Ättika och salt går också bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar