Mellan lotterna på Alnängarnas koloniområde går 80 cm breda brandgator. Inte för att brandbilar ska komma fram, snarare för att förhindra snabb spridning om något mot förmodan skulle ta eld. Det vill till att någon inte flyttat sin gräns för att få lite mer utrymme. Grannarna ska hjälpa varandra att hålla gångarna klippta och fina.
Även grusgångarna som bildar "gator" genom området ska granskas. De ska bevaras fria från ogräs och annan oönskad växtlighet. Den som inte håller hyfsat rent får anmärkningar för att inte göra sin del för att hålla området fint. Vid vår lott är det ganska svårt att hålla rent eftersom någon företrädare lagt på så grovt "grus", stenar som är så pass kantiga att de krokar i varandra och nästan inte låter sig rubbas. Hackorna studsar förtvivlade sin väg. Ändå gav vi oss i kast med att snygga till. Vi ville inte vara sämst i klassen.
Märkligt hur åtgärder blir vidtagna därför att vi får lite press på oss. Utan granskningen hade rensningen nog fått bero ett tag till. Det får mig att undra hur mycket annat i livet som blir gjort för att trycket ökar? Många har jag hört säga: jag jobbar bäst under press! Somligt gör jag för att jag har lust, vill och njuter av det. Annat sker för att andra vill och behöver det. Somligt mest bara när någon pressar på. Så egentligen är granskningen och syningen helt nödvändig som drivkraft. Vilket jag tackar för. Nu ser det bättre ut runt omkring oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar