Gräsklippning är ett nödvändigt måste såvida man inte ska ha övervuxen äng på sin kolonilott. Som nyblivna kolonister uppfattades en batteridriven gräsklippare som ett något bättre alternativ än en bensindriven dito. Genast gavs den gamla, och trötta, gräsklipparen bort och en ny inköptes med tillhörande batteri.
Denna drastiska handling ledde till gräsklippningsproblem av oanat slag. En laddning av batteriet lät klipparen orka med halva gräsmattan och det vid extremt torrt väder. Vid blött gräs klarade klipparenba en fjärdedel av gräset. Aldrig förr har vi så studerat väderappar och -prognoser. Med minsta risk för blött gräs så blir det ingen klippning. Nu håller vi oss med tre olika batterier och lyckas ändå inte klara den minimal gräsyta som ryms på en 300 kvadratmeters lott. Vi som har varit vana att klippa 2500 kvadrat gräsmatta på Gotland har blivit besatta av gräsklippning.
Bara för att hämnas på batteriklippaen när jag funderingar i det fördolda på att inhandla en åkgräsklippare! Då skulle den hämmade klipparen få se på action! Blöta grässtrån skulle inte kunna drömma om att trilskas. Mattan skulle vara klippt på ett par minuter. Men andra svårigheter skulle dyka upp. Var förvarar man ett sådant åk, ett monster till klippare? Hela förrådet skulle tas i anspråk. Och det bleve trångt att kryssa fram mellan hallon- och krusbärsbuskar. Suck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar