Gräset växer i gångarna

Orken tryter. Det får bli korta pass med trädgårdsskötsel. Varma dagar svettas jag okontrollerat. Mest tid tar det som svämmar över. Det är bara några dagar sedan gången utanför kolonilotten fick en omgång. Gräset som inte hör hemma utanför tomten förstår inte vad som hänt. Man ska inte tro att gräs ger upp bara för att några tuvor hackats upp ur den hårt packade grusgången. Det är som om alla andra tuvor fått ny kraft. Det blir gröna fläckar. Överallt i det gråa.

En förklaring kanske behövs? På koloniområdet finns det breda grusgångar som skiljer grupper av lotter från andra. Dessa gångar används för att flanera på och beskåda prakten på andra lotter. Där kånkas på grenar och löv. Skottkärror passerar ofta överlastade på väg till en container där trädgårdsavfall kan lämnas. Dessa grusade gångar ska hållas fria från växtlighet. Varje kolonist ansvarar för att hålla sin sida av gången grå och fri från ogräs.

Goda råd ges från alla håll. Köp miljövänligt ogräsbekämpningsmedel. Många granska mig misstänkt där jag smusslar med plastdunkar. Som hällde jag ut hembränt på gången. Ättika är bäst i test, ropar någon. Skämten haglar när dofterna flyr ut över grannarnas lotter.Ska du lägga in gången? Var har du gurkan?

Kokande vatten gör susen, påstår någon annan. Men att koka vatten när man just slängt det gasolkök som en gång fanns, det går knappast. Köket hade sitt bäst före datum redan på 50-talet. Tror jag. Salt, vanligt vägsalt, blir nästa råd. Det är fusk, tycker de renläriga som menar att enda sättet att bli av med det som växer i grusgångarna är att ligga på knä. En from hållning. För mig har bäst före-datumet för länge sedan passerat. Kommer jag ner på knä lär jag förbli där till den yttersta dagen gryr. Såvida jag inte får hjälp. Upp. Jag får nog nöja mig med att ibland klippa gräset. Upprätt. Även i gångarna...