Hopp för mänskligheten

Släktens göranden och låtanden i fornstora dar får vila ett tag. Släktforskningen alltså. Under tiden som den forna  historien utreds har livet gått vidare. Även om det ibland känns stillastående under den sociala distanseringens mantel.

En oas har varit kolonilotten som besökts ofta och om igen. Där vrids maskrosorna ur marken av en flitig expert. Hon har skaffat ett redskap som kan slita upp de gula marodörerna med rötter och allt. Hinkvis har det blivit. Nästan som Guds nåd. Oändlig och utan gräns. När det verkar som allt är borta. Glimmar gräsmattan i gult igen. Nästan som om ingenting hade hänt. Sisyfos hade kroknat. Han också. Van som han trots allt var. Med meningslöst och ändlöst slit. Uppförsbacke hela tiden.

Häromdagen besöktes vår koloni av vänner. Vi mätte avstånden med tumstock. Som Berglin i SvD föreslagit och visat. Inget bord dög dock. Vi kom för nära. Så vi släpade fram en stor plastkista gjord för stolsdynor och annat smått och gott. Runt den häckade vi när grannen ropade på Maggan. På stående fot erbjöds hon ett stiligt bord med råglasskiva och parasoll. Fyra stolar därtill. På så sätt skulle vi slippa ha det primitivt med släpandet av den där kistan. Dagen därpå stod gruppen i lagom skugga under äppelträdet. Vilka grannar. Fint som snus!

När människor flyttar uppstår flyttkedjor. Någon ger sig av och någon annan flyttar in som i sin tur lämnar något där någon annan flyttar in och så vidare. Den berömda flyttkedjan. På samma sätt förhåller det sig med ting som bord och stolar. De flyttar också vidare. Återbrukas. Används av andra. Grannen gav bort denna uppsättning för att kunna skaffa nya. Det rimliga hade varit att vi släppt ifrån oss kistan. Som någon annan fått och som i sin tur gett en enklare förvaringsbox vidare. Men kedjan slutade hos oss. Vi var nöjda som det var.

På något sätt får dessa kedjor oss att tänka på hur orsak och verkan ändå tycks fungera, alla tvivlare till trots. Generositeten fortplantas. Vi har gett bort gatstenar, en någorlunda obrukbar gräsklippare och en övergiven blomlåda. Visserligen skedde det innan händelsen med bord och stolar. Men kedjereaktionen verkar fungera både fram- och baklänges. Det finns hopp om mänskligheten!