Så här års står kolonin i blom. Blommor, buskar och träd lyser som tända lampor av rött, vitt och gult. En granne har hundratals resliga och gula tulpaner. Där vill man stanna till och samla intryck för bistrare tider. Det händer att den skönhet som strålar runt omkring gör lite ont i bröstet. Tänk att något kan vara så vackert! Fantastiskt.
Bäst att hålla kvar den känslan när vardagsbestyren kräver vår odelade uppmärksamhet igen. Frön ska fortfarande ner i pallkragarnas mylla och maskrosorna tas bort med rötter och allt. Numera finns det fantastiska verktyg som låter oss stå och ändå få bort hela alltet. Hinkvis med maskrosor samlas in och läggs på komposten. Tro det eller ej, men gräset måste klippas igen. Det har fått fnatt av allt regn och sprutar som små gröna fontäner upp ur marken. Vi hinner knappt med att ladda gräsklipparens och trimmerns batterier så är det dags igen.
Idag är det förresten läge att resa humlestören igen. Förra året stod den upprätt bra länge innan den kroknade och dag för dag lutade sig alltmer in mot tomten. Humlen hade klättrat och helt gömt undan stören. Att betrakta hur växtens långa armar slingrade sig alltmer mot höjden var ett äventyr i sig. Och oj, vad det flögs och surrade kring humlen. Tänk att den finns där för sin egen och insekternas skull. De beska blommorna hamnar vare sig i öl eller thé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar