Så här års är det knappast någon som läser Peter Hoegs roman Fröken Smillas känsla för snö. Den ter sig mer realistisk om man läser den vintertid när snön lagt sig. Romanen fick mig att bli så imponerad av hur komplicerad och rik naturen är genom insikten om hur mångfacetterad samlingsrubriken snö egentligen är.
Vi kolonister konstaterar ofta bara lakoniskt: oj, nu regnar det igen. Innerst inne är vi ofta glada över att slippa vattna, men ledsna för att det blir kallare och bökigare att hålla på med odling utomhus under tiden. Att läsa på om regn på nätet, för någon metreologisk litteratur finns inte i mina bokhyllor, avslöjar vilka märkliga mekanismer som reglerar nederbörden. På Wikipedia lärde jag mig tre processer som är i kraft för att framställa regn: kondensation, koalescens och bergeronprocessen. Det är en upptäcksresa värd att göra att lite fördjupa sig i hur dessa fenomen samverkar.
Jag har t ex aldrig tänkt på att regn när det väl börjar falla består mest av iskristaller som både smälter och delvis avdunstar i en fart på mellan 2 och 9 meter per sekund. Vanligtvis får regn mig att tänka på att försöka hålla mig torr genom att stanna inomhus, eventuellt ibland även bege mig utomhus och då ta hjälp av regnrock och/eller paraply. Nu kommer jag också att tänka på kondensation, koalescens och bergeronprocessen. Enkelt uttryckt ska minimala vattendroppar börja bildas. De lever trång i början och kolliderar gång på gång och bygger på det sättet upp i droppstorlek. Sedan gynnas tillväxten av att iskristaller bildas snabbare än vatten utfälls. Till sist börjar iskristallerna att ge sig iväg ner mot jorden... Livet har blivit rikare och regnet mera uppskattat.
En bra ide är att förbereda sig för regn genom att skaffa föremål där vattnet kan samlas och sparas för torrare perioder. På Alnängarnas koloniområde har vi förstås åns vatten att tillgå nästan jämt. Men säkert kommer sparat regnvatten att göra nytta även den stundande sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar