Någon större försäljningssuccé lär inte en bok om att beskåda äppelträd bli. Kioskvältare kallades förr rejäla framgångar trots att böcker knappast fanns att tillgå i dåtidens kiosker. Intresset är inte särskilt stort har jag räknat ut för en så smal bok. Men de personliga vinsterna är väl värda några försök att bry sig om sitt äppelträd. Varför då?
1. Man blir lugn av att se något så stilla och långsamt som ett äppelträds utveckling. Det går så sakta att man sällan märker förändringarna om man bara tittar till trädet en dag eller två. Tålamodet kommer att stärkas.
2. Man lär sig att det ligger utanför den egna kontrollen, åtminstone just då. Att skapa bra förutsättningar för trädet görs åratal före det som händer nu denna vår och sommar. Vi gör det vi kan för att andra gjort det långt tidigare.
3. Att trädet osynligt dricker och ägnar sig åt fotosyntes tål att tänka på. Så mycket sker i en trädgård som inte märks utom ibland när blad, blommor och frukt kommer. Där finns osynliga krafter vi förlitar oss på. Och det snuddar vid religiösa erfarenheter, enligt min mening.
4. Ett träd är ett träd, tänker jag. Och inser att det är möjligt att se dessa träd på många sätt. En kemisk fabrik. Ett dokument över andras planteringsmöda, om utifall trädet är äldre. Ett livligt hotell för tillvarons riktig små varelser. Ett naturens under. Något att vara tacksam för. Den bästa platsen att få skugga och möjlighet att vila under.
5. Träd behöver vårdas, t ex beskäras. Vårt träd är så hårt beskuret att det nu verkar fyllt av rädsla. Grenarna står på ände såsom det sägs att håret gör när människor blir rädda. Här lär jag mig att trädet måste få omsorg och hjälp för att riktigt frodas.
6. Nu inser jag hur lätt och fel det är att bara bedöma ett träd efter frukten trots att synsättet är bibliskt. Äppelträd är så mycket mer än de kilo frukt som det producerar. Vi blir glada av goda äpplen och uppskattar inte all fallfrukt som måste krattas och plockas ihop så att det kan slängas. Missnöjet kan bli stort efteråt om man låtit fallfrukt och kart trampas ner i gräsmattan. Men trädet bryr sig inte särskilt mycket hur vi hanterar dess frukt. Stolt står det där i ur och sur.
7. Ett äppelträd som låter mår ofta bra. Det är livgivande att titta på. Och att lyssna intensivt. Här tänker jag på surret av humlor och bin som flockas i trädet för pollinering och inhämtande av vad det är de nu samlar in. Flitiga små ljud som kan verka sövande på den som iakttar.
8. Efter att ha betraktat ett äppelträd närmare och längre än jag trodde var möjligt väcks intresset. Vad heter vårt träd? Vilken sorts äpplen växer där? Astrakan? Signe Tillich? Stenkyrka? Gravensteiner? Hosmodersäpple?
9.Till slut lär jag mig att det också går bra med päron. Selleri, sa de bullriga kockarna i TV för länge sedan. I vårt fall duger även plommon, körsbär, mullbär, fikon, aprikos eller persika...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar