Att beskåda ett äppelträd

Handböcker finns det så många av att man kunde drunkna i dem om de las i en stor hög. Allt som man behöver lära sig finns samlat i handböcker. Råden som ges blir till en lathund där man i enkla punkter kan åstadkomma komplicerade resultat. Men om jag skulle skriva en handbok.. vad borde den handla om?

Ämnet och området bör vara relativt outforskat. Helst ska det inte finnas andra böcker i ämnet. Och nog ska jag själv verkligen vara duktig på det jag vill lära ut. Här blir det en lång eftertänksam paus. Saken tål att begrunda. Efter att ha ratat enklare ämnen som hur man går på ett koloniområde och ser upptagen ut medan man stjäl idéer och hur väljer man den bästa kyrkan att besöka kom jag på vad boken skulle heta: Att betrakta ett äppelträd! Kanske ska det stå beskåda?

Konsten att bese äppelträd är outforskad.  Människor strötittar och kastar en blick ibland på trädet. Ofta är baktanken var behöver man beskära. Växer äpplena i lagom höjd för plockning? Dylika tankar far genom de som inte är så vana äppelträdsbetraktare. Man börjar förstås under vintern då man kan bedöma vilka grenar som kraftiga och vilka som ser svaga och ämliga ut. Framåt våren är det en fröjd att se de första bladen blygt titta fram. Sedan rodnar trädet. Röda små knoppar vågar sig stilla fram.

Varje ny förändring blir till glädje såvida inte något ont och elakartat ger sig på dyrgripen i trädgården. Rönnbärsmal och andra otäckingar får man se upp med. Men det ska flyga och surra i ett äppelträd. Insekter av allehanda slag behövs för pollinering och insamlandet av nektar. Humlor och bin av olika sorter är välkomna och uppskattade. Så länge de nöjer sig med trädet och låter bli vårt lunch- eller middagsbord.

När grenar lysts upp av blomningen tar bladverket över. Sedan är det frukten som är på gång. Små obetydliga förhårdnar blir till kart och slutligen till äpplen. Det är mera tålamodskrävande än att betrakta hur isen smälter i en frysbox när den avfrostas, men belöningarna är mångfalt värda.

Slutligen fäster man sin blick på vart och ett av äpplena och hoppas att de ska hinna plockas av innan de faller. Fallna äpplen kallas fallfrukt och förlorar genast något av sin glans och lyster. Ja, så där håller det på. Varje äppelträdsskådare behöver en bra plats att spana ifrån. Vilstolar är att föredra såvida man inte vill vara väldigt aktiv. I sådana fall går det bra med vanliga stolar. Till och med en ihopfällbar jaktstol med tre ben kan tjäna sitt höga syfte.

Alla som har äppelträd borde lägga mer tid på att se dessa trädgårdarnas underverk, de är som fabriker med en hög produktionstakt. Förhoppningsvis med ljuvligt doftande och utsökt smakande äppelsorter. Ty det kan vara flera sorter på ett träd. Konsten att ympa har gjort denna mångfald inte bara möjlig utan önskvärd och framgångsrik!