Flera personer som kommit på besök till vår kolonilott har sagt att de aldrig tidigare besökt ett koloniområde. En upplevelse att vandra i en sådan mängd av prunkande trädgårdar. Vi som har blivit vana att ha och vara på en kolonilott har en ganska detaljerad bild med oss av hur det ser ut och är på denna benådade plats.
Minnet är förstås förrädiskt. När vi inte kunna åka till vår lilla oas på flera dagar stiger minnesbilderna fram. Ofta är de förstärkta och utmålar platsen som mera överflödande och prunkande än den är. En positiv förstärkning som behöver korrigeras av den krassa verkligheten ibland. På plats är det svårt att se förbi kvickrot och annat som strider i rabatterna för att ta över.
ibland ter sig kolonin mager i minnet och på håll. Potatisplatorna är mindre och blommar inta när de i själva verket håller på att spränga sin planteringslåda. Huset blir sådana dagar ännu mindre och ynkligare och har bara plats för stövlar och ombyteskläder. Allt måste åtgärdas och förbättras, huset målas, staket sättas upp, kvistar och annat forslas bort. Sådan förminskande och förklenande minnen och visioner måste också möta verkligheten. Hur ser den ut? En koloni är en fantastisk uppfinning med frisk luft och gröna ytor, blommande rabatter och dignande bärbuskar. Och det är absolut ingen överdrift. Bara rena rama sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar