Jordärtskockor är eftertraktade som bas för och ingrediens i soppa. Knölarna är små och en aning svårskalade. Dessa små och ingefärsliknande tingestar ser totalt annorlunda ut ovan jord. Där växer oerhört resliga stjälkar flera meter ovan ytan. De blir kraftiga och så hårda att det ibland kan behövas både såg och spade när man tänker sig skörda. Mycket slit för små delikatesser.
Anledningen till de solrosliknande stänglarna, vill åtminstone jag tro, är att de faktiskt är släkt med solrosor. Blommorna är, liksom frukterna under jord, Blommorna är visserligen gula men inte alls stora och generösa som på solrosorna. Men än är det inte tid att ta upp resultatet av denna odlingsmöda. Det blir till att vänta som så ofta förr på det man vill bära hem i triumf från sin lilla kolonilott.
På en webbsida läser jag: Jordärtskockan är släkt med solrosen och kan bli lika hög. Men den blommar med betydlig mer anspråkslösa blommor. Den är perenn och utvecklar ätliga knölar. Växten kom till Sverige från Nordamerika på 1600talet och slog snabbt igenom som gröda eftersom den tål mycket kyla och kan odlas långt norrut. Men när potatisen började odlas på allvar i Sverige, tappade jordärtskockan mark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar