På koloniområden har man grannarna tätt inpå. Vi passerar varandra och småpratar, ofta om trädgårdsskötselns problem och vedermödor. Ibland märker man att även kolonister blir sjuka och äldre. Det är för stort och för mycket, kan någon säga. Sagt efter ett rejält födelsedagsfirande kunde den reaktionen vara något roligt och bra. Men som kommentar till en trädgård andas det viss uppgivenhet. Man skulle ha mer kullersten så blev det enklare att sköta tomten, ett uttryck som visar att den tidigare orken tryter.
Är man ensamstående blir det tyngre att vårda en lott eftersom allt måste ombesörjas av en och samma person. Visst kan man leja hjälp men då börjar tusenlapparna snart ticka iväg. Och det gör dom ändå eftersom även hus och förråd ska underhållas och vårdas liksom staket och lusthus. Nya växter ska införskaffas och ersätta sådan som gett upp. De tröttnade och nöjde sig med att vissna ner. Inte konstigt att Granngården, Plantagen, Blomsterlandet, Bauhaus, K-Rauta och andra är i branschen. Så också mindre odlare med kommersiella växthus.
Mellan odlare uppstår leveranskedjor. Jag lägger frön till vit malva, som kom på posten från en odlare i Mjölby, och egna stockrosor, i din brevlåda om du ger mig perenna luktärtor och lite spagettipumpa?! En utjämning skall ske så att fler får del av uppskattade, goda och vackra blomster och grönsaker.
Trots suckarna kämpar människor på med att förvandla ett stycke jord till något paradisiskt och skönt. Välklippta gräsmattor och fantastiska rabatter kontrasterar vackert mot små buskar och träd. En rödmålad stuga med vita knutar och en svensk flagga fullbordar bilden. Snart är det sommar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar